ellen

Hej! Välkommen hit. Jag är så nyfiken på vem du är och vad du planerar för spännande fotografering. Men jag då, vem är jag? Jo bra att veta om Ellen är att jag har två busungar på fyra respektive ett år, och som så många före mig har sagt: de är mitt universum! Att få uppleva den kärleken varje dag, att dela skratten, skrika sig hes när busen blir lite för farliga och förundras över hur kapabla och fantastiska människor de redan är fast att de är så små… ja, man blir ödmjukt, lycklig och tacksam. Men nog om dem, hur fina de nu än är.

Jag älskar te och choklad, gärna i kombination! Säger det igen: choklad! Men skulle jag få äta en enda sak i resten av livet så skulle jag välja Gruyére! Ja, ost alltså. Mums. Utöver nyttigheter som choklad och Gruyére konsumerar jag tv serier och deckare i bokform i hög fart. Jag som inte alls gillade deckare för några år sedan har plötsligt blivit beroende och det finns så mycket fantastiska fantasier att grotta ner sig i. Vilka författare detta landet har. För ja, än så länge läser jag bara svenska deckare. Det är nått speciellt när man har gått på samma gator, åkt på samma tunnelbana eller ätit på samma restaurang som mördaren eller de som försöker knäcka gåtan… Sen spelar jag mycket spel också och främst i klassiskt format: brädspel. Ett intresse som jag delar med min man och det nördigaste jag gjort är nog att åka med litet barn till Tyskland för att gå på brädspelsmässan Speil. Men så kul det var. Och när man kommer hem med en resväska full av spel känns kvällarna i höst och vinter räddade för flera år framöver. Annars fyller jag resväskan med inredning och fina saker när jag är utomlands. Ok då, en del skor brukar det också kunna bli men jag har blivit bättre där på att hålla igen. Men är jag i London så måste någon fin burk eller tehuva eller tekopp från Fortnum & Mason med hem och reser jag från Thailand så finns det garanterat ett kuddfodral i väskan. Och nästa gång jag åker från Barcelona så ska jag ha med en klinkerplatta i väskan som jag av någon konstig anledning inte tagit med fast jag velat hela tre gånger. Resor ja, det är något magiskt med att leva i en tid där hela världen är möjlig att besöka. Att bada i havet med havssköldpaddor, att hitta Nemo på riktigt, att stå under Jesus statyn i ett dimmigt Rio och på kvällen dansa samba till levande musik, på riktigt, på plats… Ja, jag är så oerhört tacksam för alla platser jag fått besöka och människor jag träffat. Några av mina drömmar att få besöka Island, Nya Zeeland och Norges kust som jag faktiskt aldrig upplevt. Jag drömmer också om det svenska fjället. Och hemma, som jag både känner när jag kommer till Stockholm och när jag kommer till Skåne. Fast mest är hemma där min man och mina barn är (ja jag vet, typiskt mammor att inte kunna sluta prata om sina barn bara för att de är det bästa som finns.)

När jag ska “röra på fläsket” så brukade jag springa och gärna en mil (önskar att jag kunde lägga till “eller två” men jag ska ju inte ljuga) men än så länge är den rutinen inte riktigt tillbaka efter senaste bebistiden, dock så är det på gång nu äntligen. Men yogan, å denna underbara sysselsättning. Yoga är min vän som räddar axlar, humör och närvaro när det behövs och bara gör mig lycklig när det inte behövs någon räddning. Det borde ingå yoga på schemat i alla skolor och förskolor, på alla arbetsplatser och äldreboenden. Testa vettja. Jag har fått både mannen min, min mamma och pappa att börja så kom inte och säg att ni är för stela eller för gamla eller för manliga.

Vad mer kan vara kul och nyttigt att veta om mig, eller intressant… Jo, jag är högkänslig! Ej att blanda ihop med överkänslig, nej då. Högkänslig. Ett begrepp som är relativt nytt och så oerhört intressant. Det sägs att var femte person är högkänslig och det har verkligen hjälpt mig att få ett namn på det, detta att jag tar in känslor och situationer, att jag läser av andra och blir påverkad av ljud och så mycket annat som fått en förklaring. Att vara högkänslig ser jag som en gåva som hjälper mig mycket i mitt yrke och privat.

Och så lyssnar jag på P1. En klok kvinna som råkar vara min bonus farmor lyssnar alltid på P1. I köket när hon fixar och donar hörs alltid intressanta samtal, analyser och diskussioner om allt möjligt. Och för mig som så gärna vill ha gröna fingrar så är odla i P1 ett måste. Klart att jag ibland kan lyssna lite på Gry och Anders på Rix för att få lite lättsmält, lite skratt och lite musik men det går inte att komma undan med att P1 är det bästa. På tal om farmor så är hon pensionerad lärare och rektor och skulle säkert slakta den här texten grammatiskt. Hur man använder , och hur man formulerar sig i allmänhet är viktigt. Inte alltid lätt men helt klart utmanande för en dyslektiker som jag. Att ha dyslexi har alltid varit en enorm utmaning då jag vill lära mig, göra rätt och jag har genom åren kämpat enormt med språket. Det har gett resultat så klart, som all övning gör. Men ibland blir det tokigt och nu är jag så gammal att jag kan tycka att det är en del av mig, att det blir lite fel ibland. Det viktigaste i livet är att man anstränger sig. Att man också förlåter sig själv, att man inte går och ältar sina brister. Njut istället av det som är bra. Vissa som känner mig skulle nog skratta nu. Ellen som alltid ältar. Jo men det är också därför jag vet detta. Man får älta, en stund. Man måste ju bearbeta och fundera på vad som gick fel, varför och om man kan göra annorlunda nästa gång. Sen får man gå vidare, släppa och inse att livet är rätt gött i alla fall. Även om man inte alltid stavar rätt eller alltid gör alla tillags eller inte har den “perfekta” kroppen. Sen får man dansa loss, skratta högt, meditera, lyssna på kloka människors funderingar i Sommar i P1. Eller bara ge sig ut med kameran för att föreviga allt det vackra, allt det fula, allt det intressanta, det mänskliga, det äkta.

Jag älskar att testa nya saker, jag försöker lära mig av Pippi Långstrump “det har jag aldrig gjort, det klarar jag helt säkert”. Att stå bakom kameran är jag bekväm med men jag har även stått mycket framför kameran. Jag har kastat mig in i modellande i många olika situationer och även varit med på tv inspelningar. Jag kan ju inte förvänta mig att jag ska vara en bra fotograf om jag inte förstår hur det är för de jag fotograferar. Jag har fotats med barnen, stylad maximalt från topp till tå, utan något på från topp till tå, höggravid, när jag gifte mig, när jag stått på scen och när jag sprungit en mil och svetten har klibbat in ordentligt. Det är kul att bli fotad med rätt fotograf bakom kameran.

Det var allt om mig för nu förutom detta: Jag älskar mitt jobb och jag ser fram emot att få jobba med dig. Hör av dig via formuläret, berätta om dig! Jag är nyfiken.